Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herrarna bugade sig vördnadsfullt först för kungen
och sedan för jungfru Moth och avlägsnade sig.
Hans majestät sjönk trött ned på en stol, lät
huvudet hänga och gav sin kungliga värdighet en god dag.
»Nu är det gjort», sade han. »Ack min väninna...
om OGriffenfeld komme in genom dörren där nu, så
skulle han kunna dåra mig igen med sitt inställsamma
tal. Aldrig har en klokare man suttit i en furstes råd,
och aldrig har en furste visat en undersåte mera tillit.»
Sofie Amalie låg på golvet framför honom och
kysste den hand, varmed han smekte henne.
»Så god ers majestät är», sade hon, »det blir nog
uppklarat alltsammans och vändt till det bästa.»
Det skrapade på dörren.
»Tullefas», sade kungen. »Gud förlåte mig, att jag
hållit statsråd utan dig.»
Han klappade hunden och började bli vid godt
humör igen vid hans krumsprång. Men så stördes de
igen av ljud från portklappen. De hörde högljudda
röster därutanför. Det var Abel och det var madam
Moth, som protesterade och skreko, och det var en
mansröst, som enständigt begärde tillträde.
»Guds död», sade kungen och rusade upp. »Finns
det ingen plats, där konungen kan få vara i fred. Jag
kommer sannerligen att låta ställa en vaktpost utanför
min väninnas dörr.»
Men för ögonblicket fanns där ingen vaktpost och
strax därpå stod konungens överkommendant herr
Jörgen Bjelke i rummet.
» Förlåt mig, ers majestät», sade han med en djup
bugning.
»Jo, det vill det sannerligen till», svarade kungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
