Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon lät hämta en kopp doftande chokolad, som
madam Hals avböjde på det bestämdaste. Om de kunde
skaffa henne ett krus sött öl, så skulle hon vara glad.
Och de hämtade ölet, som hon satt och sörplade i sig
medan hon pratade.
Jungfru Sofie... nej, det var sant, jag skulle väl
säga nådig fru grevinna.»
» Nej, visst inte», sade Sofie Amalie. »Kalla mig
Sofie bara, som i forna dagar, när jag kom över till er
i ert rum och lekte prinsessa. Kommer I ihåg det,
madam Hals?»
»Jesses ja», sade hon, »om jag kommer ihåg det?
Och det var nog ingen lek det, ty prinsessa blev I ju
på sätt och vis.»
Hon tömde ölkruset och satte det så hårdt i
nattduksbordet, att de två mohrianskorna ryckte till.
»Ja, jag säger då, att det är förnämt folk», sade hon
hänryckt.
Hon ämnade beklaga sig över geheimerådinnan, men
fann sig. Hon satt ännu en stund och pratade, sedan
sade hon farväl. Med en förkrossande blick seglade
hon förbi alla mohrianerna och mohrianskorna, hon
mötte, och hon berättade sedan, att de varit över
hundra stycken. Hon räckte tjänaren, som släppte ut henne,
en skilling, som han tog emot med alla tecken till
motvilja. »Adjö lilla vännen», sade hon. Och hon
njöt av, att han denna gång inte vågade svara henne
näsvist.
En vecka därefter kom Beate resande från Jutland.
Hon hade rest ifrån alltsammans. . . det var nätt och
jämt att hon hade stannat över sin mans begravning.
Hon tycktes inte bli det minsta förvånad över all den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
