Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det har han nog», sade Sofie Amalie. »Men det
tjänar ingenting till, att du tänker på honom. Han
tillhör de män, som inte byta tycke. Han har aldrig
älskat dig.»
»Hade jag honom bara», sade Beate, »så skulle jag
tvinga honom att älska mig. »Jag kan väl ta reda på
var han är och resa till honom. Vill du ge mig
pengar?»
»Vad tjänar det till att du rasar så, lilla Beate?»
sade Sofie Amalie.
Men Sofie Beate rasade den dagen och den nästa
och många till.
Förgäves talade Sofie Amalie med henne, förgäves
grälade geheimerådinnan på henne. Först när hon
hotade med att jaga henne ut ur huset, lugnade hon sig
någorlunda. Och då kom modern med den plan, hon
hade gjort upp i samma ögonblick hon fick höra, att
Jens Hals var död.
»Du duger inte att vara änka, Beate», sade hon. »Vi
måste snarast möjligt se till att få dig bortgift, och jag
har redan en präktig man åt dig. Det är en förnäm
man och mycket välbärgad. Mecklenburg heter han och
är hans majestäts etatsråd.»
Beate avvisade henne hånfullt, men hon fortfor att
prata. Det kom en tid, när hon med mera lugn hörde
på sin kloka moder. I all hemlighet anställde hon
efterforskningar efter Holger Parsberg, men ingen visste, var
han var.
Det gick en månad och det gick två och det gick
tre och sorgeåret led mot sitt slut. Etatsrådet kom och
var artig och älskvärd och talade bra för sin egen sak
och tröttnade inte, trots hennes avvisande hållning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
