Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bra. Det var inte bara en hyllning åt hans majestät,
utan mycket mera tanken på den frånvarande och
förorättade drottningen, som gjorde jublet så starkt, när det
såg ut som om det parti, som bar hennes färger, skulle
hemföra segern.
»Nu, Gyldenlöve», ropade konungen, »får du
sannerligen otack av den sköna dam, vilkens färger du bär,
om du och dina ryttare inte bättra er på slutet.»
» Ingen kan motstå ers majestät», sade Gyldenlöve
artigt.
Det uppstod plötsligt ett sorl bland folket borta vid
Östergade.
»En blå riddare, en blå riddare», ropade de.
Deltagarna i riddarspelet hörde ropet och sågo ditåt
och blevo med förundran varse, att det verkligen kom
en ryttare, som var fullständigt klädd som de blå
riddarna. Han hade ingen handhäst med sig och varken
pager eller domestiker, utan bar själv sin lans och red
så fort han kunde komma fram för mängden.
»Vem är det?» frågade hans majestät.
»Det vet jag inte», svarade Gyldenlöve. »Mina män
äro fulltaliga här, så att jag känner honom inte.»
»Kanske en överraskning av Knuth», sade konungen
och såg på sin gunstling.
Överstekammarjunkaren log med ett uttryck som
varken förnekade eller bekräftade. Han hade inte det
minsta begrepp om, vem främlingen var, men han var
färdig att tillägna sig äran, om det kunde lända honom
till något godt.
» Alla gudar stå mig bi», sade Gyldenlöve och
stirrade. »Den främmande riddaren har dolt ansiktet
bakOm en mask.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
