Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon nickade åt jungfru Anna Emilie von Dalwig,
som stod bredvid. Det var den hon tyckte bäst om av
sina hovdamer och den enda, som hon visade fullt
förtroende.
En timme senare stod drottningen av Danmark i
grevinnans av Samsö rum.
»Ers majestät», sade Sofie Amalie, när hennes höga
gäst slog upp floret.
Hon steg ett steg tillbaka och grep tag i en
stolsrygg för att stödja sig. Tusen tankar korsade hennes
huvud... om konungen plötsligt dött... om
drottningen kom för att personligen förödmjuka henne... om
hon kanske innan dagen var slut skulle släpas i fängelse
och på schavotten som Griffenfeld.
Men drottningens milda och lugna blick kallade
henne snart bort från sådana löjliga fantasier och hon blev
endast blyg och förvirrad, vilket hon förgäves sökte bli
herre över. Hon vågade inte be hennes majestät att
taga plats, hon endast neg vördnadsfullt och kände sig
tusenfallt tyngre om hjärtat än den dag då hon blev
presenterad vid hovet.
»Det som varit mellan oss, tala vi inte om nu»,
sade slutligen Charlotte Amalie. »Vi taga lugnt
sakerna som de äro. Ni är mäktig och jag är maktlös. Jag
träffar endast sällan hans majestät, I träffar honom varje
dag... många gånger om dagen.»
Sofie Amalie ämnade säga något, men drottningen
slog avvärjande med handen.
»Låt nu mig tala», sade hon. »Ingen av oss har
någon glädje av att förlänga detta möte.»
Därpå berättade hon om den hovfröken, som blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
