- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Sofie Amalie Moth /
221

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

outtröttliga i att hitta på nya medel, som hjälpte till en tid,
men heller inte mer. Podagern tilltog, den sjuka
höten blev sämre. Och snart måste. kungen helt och
hållet uppge försöket att gå.

Så kördes han hela dagarna omkring i slottet i
rullstol och led ohyggliga kval. Han var ännu blott
femtiotre år och en storväxt, fet man som hade svårt
att undvara kroppsrörelse. Han åt också alltid mer än
han tålde, trots läkarnas varningar.

Det gick knappt någon dag, som icke Knuth förde
till honom en eller annan kringvandrande kvacksalvare
eller zigenare, som för dyra penningar sålde nya
läkemedel. Men det ena hjälpte lika litet som det andra.

»Det lider mot slutet, Ulrik Fredrik», sade han till
hans excellens.

»Ers majestät är kryare än jag», sade Gyldenlöve,
som också drogs med podager.

Varje gång någon festlighet firades vid hovet infann
sig på tillsägelse grevinnan av Samsö. Men det var
blott sällan och ännu mera sällan fick hon växla några
ord med konungen i enrum.

Han hade inte glömt henne. Det gick inte en
morgon utan att överstekammarjunkaren kom till henne med
vackra, friska blommor från Rosenborgs drivhus. En
dag medförde han en dyrbar ring, som konungen
ständigt hade burit. Ofta hade han med sig en liten
biljett, vari hans majestät bedyrade sin oföränderliga
tillgivenhet för sin väninna.

Men det var som om han fann det naturligt, att
hans mätress vek undan för drottningen nu, när han
närapå var krympling och kände att döden var nära.

Oftare än förr skickade han bud efter hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/3/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free