Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men prästen talade och dundrade och så föll hon
ihop i ånger och gråt.
Stundom fick hon också anfäktelser, när hon såg
efter i sina gömmor och genomgick i minnet de stora
dagar, hon hade upplevat.
Sålunda fann Jens Vind henne en gång, när hon
satt och läste en avskrift av den dikt, Thomas Kingo
hade skrivit till konung Christian, när han kom hem
från kriget i Skåne. Han frågade vad det var, och hon
glömde vem han var vid minnet av de strålande fester,
varmed hennes kunglige älskare hade blivit firad.
»O, det var härligt», sade hon. »Jag minns den
tiden som om den varit i går. Här skall I få höra,
herr Jens... det var i april, den månad då hans
majestät hade sin födelsedag.»
Och med strålande ögon och rodnande kinder
började hon läsa:
Bred ut ditt blomsterdok, du kungens egen månad!
Skänk strida skurar åt den jord, som fylld av trånad,
befriarn bidar! Giv åt marken must och hägn
till kungens ankomst i ett mildt och vårligt regn!
Le sedan, klara sol, och sök att hastigt spränga
vart moln, som här sig dolt! Låt dina strålar tränga
ned till vart litet frö, så att de blommor små,
som nås av kungens fot, i himlens färger stå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
