Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon stannade där även på kvällen, när ljusen
tändes och borden stodo rikligt dukade, medan gästerna
strömmade dit.
Det var storkanslerens vana, när han red till
Klausholm, att under vägen inbjuda till gästabud så många,
han kunde träffa. Han visste, att han inte kunde hålla
ut ensam med sin sura fru. Det gällde att täcka över
tomheten och bitterheten med fest och munterhet. Det
var också värdt något att skaffa de båda flickorna ett
par glada dagar.
Så gick det veckan ut så länge herrn till Klausholm
var på sin borg.
Musikanter kommo från Aarhus och Randers och
man dansade i riddarsalen varenda afton. Kirstine Sofie
hjälpte sina små systrar att pryda sig så godt de kunde.
Hon lånade dem av sina egna kläder och smycken.
Själv var hon vida berömd för sin skönhet och visste
det och gladde sig åt det, men erkände oförbehållsamt,
att Anna Sofie var ännu vackrare.
Anna Sofie förstod inte, vad hon sade, men
skrattade och dansade och önskade att det aldrig måtta taga
slut. Storkansleren trådde själv dansen med sina
döttrar, fast han förde sig mycket tungt och blodet steg
honom så åt huvudet, att han måste hålla upp midt i
turen. Han stärkte sig med den ena bägaren vin efter
den andra och fick till slut mera, än han tålde.
Vid denna tidpunkt visade sig storkanslerens gemål,
strängt och ärbart klädd. Hon hälsade flyktigt på sina
gäster, tog Ulrikke Eleonore och Anna Sofie i händerna
och ledde ut dem.
»Se här, min arm är blå, så hårdt tog mor i mig»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
