Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Klausholm och nekade att komma till mig med
barnen.»
»Du kunde ju ha kommit till oss», sade hon.
»Prat! Jag måste stanna på min post i kungens
närhet, om inte allt skulle ramla», sade han. »Under det
nuvarande majestätet går det väl an, men högtsalig konung
Christian var så nyckfull, att min lycka nästan varje dag
stod på spel. Om jag hade svikit då, så hade det sett
illa ut både för oss och våra barn.»
»Gods och guld är inte allt», sade hon.
»Hå, hå! Gods och guld är en härlig sak», svarade
storkansleren, »det skall du nog lära dig förstå, när du
sitter som änka på det stolta Klausholm, och våra
döttrar skola besanna det, när deras hemgift förskaffar dem
rika och ansedda män.»
Så tog han sig i sidan, där han plågades mest, och
stönade högt av smärta.
»Gå nu och lämna mig i fred», sade han. »Har
du ingenting annat än klagomål och förebråelser att
komma med, så tig hellre still och håll dig på ditt rum
den lilla tid jag har kvar att leva. Gå nu och skicka
hit Anna Sofie.»
Storkanslerinnan skulle gärna ha nekat att lyda
honom, men hon vågade inte. Och Anna Sofie kom och
stannade hos honom timme efter timme och gjorde
honom dagen glad.
Hon hade. blivit annorlunda, sedan systern flyttade
bort. Ulrikke Eleonore hade varit sådan, att hon alltid
talat och beslutat vad de skulle göra. Anna Sofie hade
blott hört på och följt henne i stort och smått. Nu
måste hon tänka och tala själv och hon växte genom
det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
