Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin sista sjukdom, och ärar hans minne ännu den dag
i dag är.»
»Men kungen älskade ju jungfru Moth», sade Anna
Sofie.
»Det gjorde han», sade storkansleren. »Från
början var det väl politik med i spelet. Han hade sett,
hur hans mor blandade sig i regeringsbestyren och sade
ofta, att han aldrig skulle komma ander
kvinnoregemente. Så tog han sig en mätress som skick och
bruk och furstars rätt är.»
Anna Sofie lyssnade på vartenda ord han sade.
»Ack ja, de stackars kungarna», fortsatte han, »de
äro väl tvungna att söka kärlek på annat håll än hos
de drottningar, som de gifta sig med av statshänsyn.»
När han väl sagt det, blev han en smula förvirrad,
och det blev inte bättre, när Anna Sofie slog armarna
om halsen på honom och kysste honom.
»Du är en kung, far», sade hon. »En stackars
kung, som de andra. Du hade lov att göra som de
gjorde.»
»Nå ja, barn», sade han och sköt undan henne.
Han sneglade på dörren och tänkte, att fru Sofie
skulle ha vunnit ett lätt spel, om hon varit närvarande.
Men så började Anna Sofie fråga igen, och så glömde
han det.
»Hur är drottning Luise?» frågade hon.
»Hon är precis som din mor», svarade han ivrigt.
»From och rättfärdig och surmulen och har kalla ögon.
Aldrig visar hon hans majestät en glad min. Kommer
han till henne, överöser hon honom med förebråelser
för att han sett för mildt på den ena eller den andra
av hovets damer. Det var sannerligen inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
