- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Anna Sofie Reventlow /
70

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Storkanslerinnan sjönk ihop i stolen. Hon vred
händerna, så att det knakade i fingrarna. Hennes ansikte
fick ett uttryck av sorg och grämelse, som Anna Sofie
aldrig förut hade sett.

»Ja, jag har födt honom tio barn, sade hon. »Och
jag har sett dem dö det ena efter det andra. De hade
ärvt roten till fördärvet från honom. Jag bar dem
under mitt hjärta, jag födde dem med grymma plågor och
lindade dem och fröjdade mig över det första ord, som
kom över deras läppar. Och så dogo de. Jag har
inte fått behålla fler än Anna Margrethe, Ulrikke och
dig, och Anna Margrethe bär sjukdomen inom sig. Endast
jag kan se det, som känner till det från dem, som gått
bort. Varje gång hon kommer hit, ser jag hur det
framskrider och förstår, att hon inte har långt kvar.»

»Sådant kunna inte människorna veta, mor», sade
Anna Sofie.

»Människorna veta mera, än du tror», sade
storkanslerinnan. »Det var hon, som hade ditt namn och
som föddes fem år före dig och knappt blev ett halvt
år gammal. Det var Konrad, som jag födde året efter
och som levde en månad. Det var också en, som bar
Ulrikkes namn och som dog strax efter hon var döpt.
Det var Cecilie Karthrine och Sofie Hedvig och
Fredrik... du känner ingen av dem... de ligga
allesammans däruppe i Voldums kyrka i sina små kistor...
namn hunno de få men livet kunde de inte bära...
storkanslerens stackars barn.»

Hon rätade på sig igen, och hennes ansikte blev
hårdt som förut, som om hon hade skämts för den
sinnesrörelse, hon hade visat.

»Så dog min stackars mor», fortsatte hon, »och vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/4/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free