Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att olyckorna från Karl Gustafs tid skulle återupprepas.
Han fick betala en stor summa pengar och dessutom
erkänna hertigen av Gottorp som suverän furste, ge
honom rätt att anlägga fästningar, att hålla en här på
6,000 man och att sluta förbund med främmande
makter efter eget godtfinnande.
Åren gingo. Konung Karl stred i Ryssland och
Polen, och ryktet om hans bedrifter spred sig över hela
Europa.
Han slog tsar Peter vid Narva och han slog
konung August vid Klissov, där hertigen av Gottorp föll.
Längre och längre trängde han in i det oerhörda
Ryssland, tills lyckan vände sig och han förlorade slaget
vid Poltava. Så flydde han till Turkiet och stannade
där i hopp om att sultanen skulle ge honom en här,
med vilken han kunde erövra Ryssland.
Konung Fredrik tänkte, att nu eller aldrig var tiden
kommen.
Förbundet med Ryssland och Polen stärktes genom
nya avtal. En här utrustades i största hast, och
konungens ungdomsvän, general Kristian Ditlev Reventlow,
tågade över med den till Skåne. Snart efter kom
danske konungen själv till sin armé, vilket var så mycket
nödvändigare som general Reventlow blev sjuk och ur
stånd att föra befälet. Alla trodde på framgång för de
danska vapnen, men den svenske generalen Stenbock
väpnade bönderna och slog konung Fredrik i grund i
ett stort slag vid Hälsingborg.
Nu uppgav konung Fredrik tillsvidare varje tanke
på en landstigning i Sverige. För en tid stannade
kriget av, mest på grund av den farsot, som rasade i
landet och som härjade i Köpenhamn värre än under någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
