Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung Christian och din käre fader äro döda. Nu sitter
konung Fredrik på tronen, och han är en annan herre.
Anna Sofie har också Kristian Ditlev, Ulrik. Adolf och
mig, som ta vara på henne och själv följer du henne
till maskeraden, så att det är inte lätt att se vad ondt
som skulle kunna hända henne.»
Storkanslerinnan sköt tillbaka sin stol och reste sig
tvärt.
»Låt mig vara ensam», sade hon.
»Hon ger sig», sade Ulrik Adolf, när de kommo ut.
»Hon har givit sig», sade Kirstine Sofie.
»Övermakten var för stor. Nu låta vi henne gå och stura
tills vi resa. Säg ingenting mera till henne. Jag skall
under tiden sörja för, att Anna Sofie blir vackrare, än
hans majestät tänkt sig ens i sina drömmar.»
Dagarna gingo under ivriga förberedelser.
Från morgon till kväll sydde och sömmade
kvinnorna. Pärlor och guld och gamla smycken togos fram
och vrakades eller valdes. Om och om igen måste de
prova förr än grevinnan blev nöjd.
När dagen för avresan kom, steg storkanslerinnan i
karmen svartklädd och med sitt vanliga slutna uttryck.
Jytte satt bredvid henne och strålade av glädje... Anna
Sofie hade i sista ögonblicket lyckats driva igenom att
hon fick följa med.
Anna Sofie själv satt till häst i en enkel, grön
jaktdräkt. Hennes syster och svåger redo bredvid henne.
Anneken satt i grevinnans reskarm, som var fylld till
taket med hennes unga frökens vackra dräkter.
Mogens och Per och en ansenlig mängd andra
lakejer avslutade tåget.
Hovmästare Simonsen stannade på bron, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
