Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
» Åh, kan du tala?» sade konungen skrattande.
»Jag började tro, att Gud hade nekat din vackra mun
målet.»
Anna Sofie kände sig plötsligt alldeles trygg. Hon
kom till sig själv igen och det roade henne att se, hur
alla stirrade på henne och kungen, medan de låtsades
som om de varit upptagna av allt möjligt annat.
»Se där kommer prins Pless med min bror Karl»,
sade kungen.
Anna Sofie skrattade, så att hans majestät begrep,
att hon hade förstått kvickheten.
»Sköna mask», sade han, »du är nog inte så
okunnig om världen, som jag förmodade.»
»Ack jo, ers majestät», sade hon, »jag förvånar mig
blott över, att ers majestät känner dem allesammans.»
»Konungen känner alla», sade han.
Hon såg hastigt upp.
»Även dig, vackra mask, känner kungen.»
Hon rodnade under masken och grep med båda
händerna om stolkarmen.
»Ryktet om Anna Sofie Reventlows skönhet har nått
fram till Koldinghus», fortfor han. »Det fröjdar oss att
se, att inte ryktet överdrivit. Om er själ är lika vacker
som ert yttre, så finnes det inte vackrare kvinna i våra
riken.»
»Ers majestät», sade hon förvirrad.
»Såå, har verkligen ingen sagt dig förut, att du är
vacker?» sade kungen.
»Nej, ers majestät», svarade hon. .
»Så mycket bättre», sade kungen. »Då är det ju
ingen osann förklädnad, du bär i afton. Av konungens
egen mun har du således hört för första gången, att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
