Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om, att hennes karm körde fram, Kirstine Sofie kom
och ville övertala henne att stanna. Hon erbjöd sig
själv att jämte Ulrik Adolf följa med henne hem, men
allt var förgäves. Storkanslerinnan stod fast vid sitt beslut
och de måste foga sig i hennes vilja för att undgå
skandal.
Men Kirstine Sofie såg på sin systers strålande
ansikte, att hennes verk lyckats bra.
»Vad sade kungen till dig?» viskade hon, när de
gingo nedför trappan.
»Han inbjöd mig till den karusell, som skall äga
rum på måndag», viskade Anna Sofie tillbaka. »Han
sade, att han själv skall bära min färg.»
Grevinnan Holstein studsade. Hon visste, att det
inte varit tal om någon karusell. Det var således
något, som konungen hittat på för att hålla Anna Sofie
kvar ännu en tid vid hovet.
»Du är lycklig», viskade hon.
Anna Sofie rodnade och log.
Så stego hon och modern i karmen och åkte till
den gård, storkanslerinnan ägde vid Sönderport. Fru
Sofie sade inte ett ord på hela vägen och det var Anna
Sofie glad för. Hon satt i sina egna tankar och märkte
inte, att moderns skarpa blick hela tiden vilade på henne.
När de kommo hem och hon satt på sitt rum och
berättade om aftonens underbara händelser för Jytte och
Anneken, som hjälpte henne att kläda av sig, kom
storkanslerinnan in.
>»å er väg», sade hon till de båda. »Anna Sofie
kan hjälpa sig själv och jag vill vara ensam med henne.»
Hon följde dottern med ögonen, medan hon klädde
av sig. När hon var färdig, satte hon sig på hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
