Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon av de andra damerna... i natt är han
drottningen otrogen med en hovfröken eller en tärna eller
en fatburspiga, eller vilken nu hans liderliga öga
faller på.»
Anna Sofie höll händerna för öronen.
Hon visste att det inte var sant, vad modern sade.
» Konungens goda leende ljög inte, lika litet som hans
vänliga ögon. När han sade henne, att hon var skön,
så menade han det, det kunde hon se på honom, och
ingen i världen skulle kunna få henne att tro något
annat. Hon fordrade ingenting och visste ingenting och
tänkte inte på någonting, hon ville bara slippa höra allt
detta fula och få lov att sova i fred. Hon hade inte
sagt någonting till kungen, som inte hela världen kunde
höra... hon ville inte bli hans mätress... hon ville
bara sova och vakna igen och se honom och övervara
ringränningen på måndag, då han skulle bära
hennes färg.
Storkanslerinnan satt en timme på sängkanten och
pratade. Anna Sofie slöt ögonen och försökte sova,
öppnade dem igen och tyckte att hennes mor satt där som
en svart häxa i en saga. Hon hörde inte på, vad
hon sade.
En gång ryckte hon plötsligt till. Hon kom att
tänka på, vad konungen hade sagt om att gifta bort
henne med amiral Gyldenlöve. Men så log hon igen,
ty hon förstod så väl, att han endast sagt det för
moderns skull.
Slutligen somnade hon. Fru Sofie lutade sig över
henne och lyssade till hennes lugna andetag. Hon såg
leendet på hennes läppar och gissade sig till hennes drömmar.
Hon suckade och gick in till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
