Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så tyckte hon, att hon gärna kunde foga sig efter
modern och resa med henne bort till ett tyst ställe och
sluta sina dagar där. Så otänkbart föreföll det henne,
att någon annan man skulle kunna fördunkla konungens
bild i hennes hjärta. Hon hade njutit den lycka, som
var henne beskärd och begärde. inte mer.
En dag kunde hon inte hålla inne med dessa
tankar, utan öppnade sitt hjärta för Jytte. Den gamla
väninnan stirrade mållös på henne.
»Gud sig förbarme, barn, du talar ju, som om du
hade en puckel», sade hon.
Anna Sofie skrattade och blev allvarsam igen,
medan Jytte satt och pratade.
»Vad vet du egentligen om det, Jytte?» sade hon
slutligen. »Om du älskade en man och han var
genom äktenskap bunden vid en annan kvinna, skulle du
då inte tänka som jag?»
»Jag har tänkt så», svarade Jytte, »men det var
puckelns skull.»
Anna Sofie såg förvånad på henne.
»Har du älskat någon?» frågade hon.
Jytte blev röd och började stamma. Anna Sofie
lade armarna om halsen på henne och började utfråga
henne, och sedan den gamla en stund förgäves kämpat
emot, omtalade hon leende och gråtande, medan hon
gjorde narr av sig själv och klappade Anna Sofie på
kinden, att hon i sin ungdom älskat storkansleren över
alla gränser.
»Men. han visste ju ingenting om det», fortsatte hon.
»Hur skulle han kunna ana, att den stackars lytta
flickan lyfte sina ögon så högt. Jag har heller aldrig sagt
det till någon människa i världen förr än nu till dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
