Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag tänker, att det uteslutande beror på ers
majestät, hur länge I vill finna er i hennes trots», sade
Kirstine Sofie.
Konungen höjde på ögonbrynen och såg på henne.
»Ack, om det bara vore I, som vore min tillbedda
Anna Sofies mor», sade han.
Hon låtsade som om hon inte märkte gadden i hans
ord, och han skyndade sig själv att skyla över den.
»Allvarligt talat, fru grevinna», sade han, »jag kan
inte undvara Anna Sofie, hon har fångat alla mina
tankar, och hennes bild föresvävar mig natt och dag. Vad
råder I mig att göra?»
»Gud bevare mig för att giva ers majestät ett råd»,
sade grevinnan. »Om en man älskar en dam och
damen besvarar hans kärlek, så finns det väl utvägar. Och
finns det en utväg för en vanlig man, så tänker jag,
att det finns tusen för kungen.»
»Det är nog bra», svarade konung Fredrik och
nickade, »men frågan är just, om er syster älskar mig.»
»Har inte Anna Sofie sagt ers majestät det i sitt
brev?» |
Konung Fredrik öppnade ett hemligt rum i sitt
schatull, tog fram Anna Sofies brev, läste det och gav
det till grevinnan.
»Se själv, vad hon skriver», sade han.
»Ack, ers majestät», läste Kirstine Sofie, »hon som
I kallar för ert hjärtas dam, glömmer aldrig de härliga
dagarna på Koldinghus. Till sin död skall hon minnas
dem och bevara minnet om ers majestät i ett
kärleksfullt hjärta.»
Konung Fredrik såg frågande på Kirstine Sofie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
