- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Anna Sofie Reventlow /
160

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flesta och bästa. Han var inte heller dummare än att
han begrep, att det måste ligga något klandervärdt
bakom, efter hans majestät förbigick sina förnämsta
andliga ämbetsmän och vände sig till en okänd man
som han.

Det rörde sig i honom känslor, som han inte hade
känt på långliga tider, ungdomskänslor från den tid, då
han drömde om att bli en nitisk Herrans tjänare, som
utan fruktan sade sanningen till höga och låga, och
drömde om att resa den lutherska kyrkan upp ur dess
förfall, som då inte tycktes honom vara mindre än
påvekyrkans. Han mindes sina kamrater, med vilka han
hade talat djupt och länge om dessa materier. Dyra
eder hade de svurit i ungdomlig hänförelse.

Och nu satt han här som en fattig konrektor med
en elak käring och hungriga barn. Han hade inte
den minsta utsikt att nå, vad han hade drömt om i sin
ungdom. Hela sitt liv igenom kunde han obemärkt få
sitta och slita med pojkarna i latinskolan. I bästa fall
kunde han hoppas, att en gång, när han blev gammal,
få ett litet prästgäll ute på bondlandet, där han skulle
tala för bönder, som inte förstodo honom, och kröka
rygg för prost och biskop, som voro honom
underlägsna i lärdom.

Kirstine Sofie satt och såg med sin erfarna blick
den kamp, som rasade i hans själ, och som tydligt
avspeglade sig i hans förgrämda ansikte. Hon såg den
stiga och falla, och när hon tyckte, att den hade varat
länge nog, nickade hon åt madam Mette och reste sig.

»Nu kan ni tillsammans överlägga om saken, som
det anstår ömma makar», sade hon. »Om en timme
vill jag ha svar, och om mäster Thomas, som jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/4/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free