Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slottet, som om fienden varit i landet. Hovmästaren
Simonsen var liksom förut hennes förtrogne. Han
utförde omsorgsfullt alla hennes befallningar och
underrättade samtidigt grevinnan Holstein om vad som
försiggick på gården. Mogens var hans högra hand, de
båda hade förstått varandra utan att det växlats ett ord
emellan dem. Per stod som vanligt utanför, och trodde,
att han bar sig mycket knivigt åt.
Så kom en dag en vandrande och omtalade, att
konungen hade slagit sig ned på Skanderborg. Med
honom voro endast geheimerådet Walther, stallmästare
Vieregg och några kammarjunkare. Drottningen och
hela hovet hade stannat kvar på Koldinghus.
När storkanslerinnan fick den underrättelsen visste
hon vad klockan var slagen.
Skanderborgs slott var mycket förfallet, och det
hade länge varit tal om att riva ned eller bygga om
det. När konungen nu slog sig ned där med ett ringa
följe, så gällde hans planer säkert Klausholm, som
endast låg fem mil därifrån.
Hon kallade Anna Sofie till sig.
»Min dotter», sade hon, »jag nödgas för en tid
behandla dig med större hårdhet, än mitt hjärta bjuder
mig. Gå till ditt rum och stanna där några dagar.
De finnas som vilja göra dig illa, men jag tror, att
jag skall veta att akta dig. För säkerhets skull skall jag
stänga din dörr. Simonsen skall bära upp mat till dig
tre. gånger om dagen. Mig får du inte se förrän faran
är över. Jag stannar på mitt rum och ber för dig.
Gör du likadant, och tacka din Gud för att du har en
mor, som vågar trotsa de mäktige för din äras skull.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
