Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu öppna hennes fängelse? Det arma barnet har blivit
blekt av att sitta inspärrat.»
»Det kunna vi tala om i morgon», sade
storkanslerinnan.
Fram på kvällen lät hon hämta Simonsen och
begärde nyckeln till dotterns kammare.
» Nej, förvara den tills i morgon, Simonsen», sade
hon, och räckte honom den tillbaka. »Jag känner mig
inte trygg ännu.»
Hon gick och lade sig, men steg upp igen och
stapplade med besvär genom den långa gången och
lyssnade vid Anna Sofies dörr. Allt var lugnt. När
hon gick tillbaka, mötte hon hovmästaren.
»Du är en trogen tjänare, Simonsen», sade hon.
Men nu tänker jag, att vi allesammans kunna gå till
vila. Är porten stängd och vakten på sin post?»
Simonsen bugade sig. |
»Räck mig nyckeln till min dotters rum», sade hon
därpå. »Och vänta här en stund.»
En stund efteråt stod hon lutad över Anna Sofies
säng. Det var mörkt, och hon kunde knappast skymta
hennes ansikte, men plötsligt lyste dotterns ögon mot
hennes.
»Du sover ännu inte, mitt barn», sade hon med en
mera kärleksfull röst än Anna Sofie någonsin hört förr.
»Du har inte kunnat sova för all oro och allt väsen.
Nu är det tyst på Klausholm, och med Guds hjälp blir
det det framdeles. Sov du trygg din oskyldiga sömn.
Jag tror, att jag har avvändt faran från dig. I morgon
skall din dörr åter öppnas, och vi skola aldrig mera
tala om det onda, som hotade dig.»
Anna Sofie snyftade. Storkanslerinnan lutade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
