Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTONDE KAPITLET.
Försoning.
Storkanslerinnan satt ensam på Klausholm.
Hon gick nästan aldrig ut ur sitt rum och talade
inte med någon utom Jytte, som stannade hos henne,
trots Anna Sofies alla uppmaningar att komma till
Köpenhamn.
»Jag stannar hos din mor», skrev Jytte tillbaka.
»Det förstår du nog, mitt lilla barn, att här har jag
min plats. Jag skulle inte kunna skicka mig i dina
vackra salar och du är lycklig nog utan mig. Jag älskade
din salig far och blev rotfäst i hans hus, och där vill
jag stanna, tills döden kallar mig.»
Jytte fick ofta brev från Anna Sofie, och
storkanslerinnan såg det varje gång, eftersom posten ständigt
inlämnades i hennes rum, innan den blev utdelad.
Hon sade aldrig någonting om det och frågade
aldrig, men Jytte berättade alltid.
» Anna Sofies gosse är död», sade den gamla
väninnan gråtande. »Ack, vem är nu hos det arma barnet
och kan vara henne till tröst i. hennes sorg?»
»Gud allena kan vara henne till tröst», sade
storkanslerinnan, »om hon, som är en så stor synderska,
vågar vända sig till honom.»
Jytte läste upp ur brevet. Fru Sofie höjde handen
för att avbryta henne, men hon gjorde det inte. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dandrott/4/0182.html
