Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
S:t Klemensstreade och Vallen. Det var ett långt och
lågt gammalt korsvirkeshus.
»Nå, jag menar, att brandmajor Preissler är på
sin post», sade kungen.
Lakejen dröjde vid dörren.
Om han aller underdånigst vågade säga det, så var
det en olämplig tid, elden uppstått på. Det hade just
varit sprutmönstring på förmiddagen, och människorna
gjorde sig som brukligt var efteråt en glad dag på
värdshusen, så att de flesta av dem voro druckna. Han
hade också hört på gatan, medan han sprungit och
tagit reda på eldsvådan, att det inte fanns något vatten,
för att magistraten just i går beslutat anlägga några nya
rör, så att hälften av de gamla voro avstängda. Men
brandmajoren hade han i alla fall sett. Han hade
sprungit till brandstället i full uniform.
»Då sköter han det väl», sade kungen. »Det vore
också underligt, om det skulle bli någon större
eldsvåda, när garnisonen är minst tolvtusen man,
matroserna inberäknat, och borgerskapet dessutom tre tusen
man. Såg du stadsbefälhavaren?»
»Herr Hans Stuve ligger sjuk», sade tjänaren.
Konungen vinkade att han skulle gå. Det
anmäldes, att kvällstaffeln var serverad, och de kungliga
begåvo sig till matsalen.
Där fingo de nya underrättelser om eldsvådan.
Stadens kommendant, general Sponneck, kunde berätta, att
elden hade nått fram till Vognbadstuestræde och
Helligkorsstræde. Stadsborna buro sig också dumt åt, de
gingo nämligen från hus till hus och revo ned
takstenarna, varigenom lågorna fingo luft och lättare kunde
bita sig fast i timret och bräderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
