- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Anna Sofie Reventlow /
220

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rusade fram och lyckades med stort besvär draga fram
hans majestät. Tillsammans med ett par andra av
hovets herrar hjälpte han honom upp i vagnen. Han var
blodig och slagen och hade tappat sin peruk och
kunde knappast stödja på benen. Så körde de honom till
ridstallet, satte honom i en länstol och buro honom
genom lönngången till slottet.

Midt i lönngången kom Anna Sofie springande.
Hon hade fått bud om olyckan och grät och vred
händerna i förtvivlan. Hon var endast halvklädd, och
hennes hår var inte uppsatt. Storgråtande kastade hon sig
över konungen, som knappast kunde tala.

Åter låg konung Fredrik sjuk en månad, och från
den dagen blev han aldrig mera frisk. Hans ben
började svullna, och läkarna förstodo, att han led av vattusot.

»Herren Gud straffar mig», sade han till Anna Sofie.

»Hur kan du säga så?» sade hon. »Alla andra
kunna då se med sina egna ögon, att Herren gång på
gång räddar dig från svåra olyckor.»

Men redan innan jul dog den lille prins Karl.

Han låg död i vaggan en morgon, när Anna Sofie
lyfte på täcket och lutade sig över honom. Hon kände
på hans kind. Den var kall. Hon gav till ett rop och
föll raklång i golvet. Konungen kom dit och stod
rådlös och förtvivlad bredvid henne. Från den dagen visste
båda, att Guds dom var över dem, och de sökte inte
längre förneka det för varandra,

Än talade konungen om det, än drottningen. Den
tid de voro tillsammans, tillbragte de i bön och
åkallan. De kallade till sig den ena prästen efter den
andra, men läto dem gå igen, utan att ha fått tröst av
deras ord. De fromma gudsmännen vågade inte tala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/4/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free