Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har ingenting. annat i livet att vänta mig än lidanden.
Om Gud bara ville vara så nådig, att min död inte
bleve för svår! Jag är så rädd för att få en plågsam
död.»
»Ers majestät», sade Herslef, »Guds tröst i själen
gör till och med en plågsam död lätt, ja, långt mindre
svår än den allra lättaste död för den som inte
försäkrat sig om Guds nåd.»
»Gud give mig den tron», sade konungen.
När prästerna hade gått, kallade han till sig Anna
Sofie.
»Varför betvingar du dina tårar, mitt kära hjärta?»
sade han. »Gråt bara, om det lindrar din smärta. Jag
skall dö, det vet du, och det tjänar ingenting till att
försöka förneka det. Om en kort tid står jag inför
Guds tron och skall svara för mina gärningar, både de
onda och de goda. Give Gud, att jag bara visste dig
vara i godt förvar.»
»Ack, du skall inte tänka på mig», sade hon och
föll på knä framför honom och grät.
»Jag tror att jag sörjt för dig», sade konungen.
»Kristian har med egen hand skrivit till mig och
bekräftat med sitt sigill, att han skall göra som jag har
beslutat för dig i mitt testamente. Men han tycker inte
om dig, mitt kära hjärta, och det finns många, som
tuta öronen fulla på honom.»
»Om jag finge dö med dig», sade Anna Sofie.
»Ja, det skulle vara skönt, om vi finge gå bort
tillsammans», sade kungen och suckade. »Då finge vi
möta våra stackars små barn, som alla gått förut och
beredt vägen för oss; då skulle vi tillsammans knäböja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
