Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen ropade på henne, och hon for upp.
»Mitt kära hjärta, Gud vare lovad, att du var den
första mitt öga föll på i dag.»
Hon ordnade till hans bädd. Tjänarna i rummet
intill, som hade hört honom tala, kommo in, och
justitierådet Schäffer, som hade suttit på en stol och sovit,
rusade upp och gnuggade sig i ögonen.
Konungen vinkade åt dem, att de skulle gå.
»Är Pless med Sofie Hedvig?» frågade han sedan.
Drottningen nickade.
»Då måste jag tala med honom», sade konungen
orolig. »Han är din värste fiende, mitt kära hjärta, och
jag vet bestämt, att han har stor makt över Kristian.
Ack, om jag visste ett sätt att stämma honom till
mildhet, så att han styrkte Kristian till det rätta.»
»Tänk inte på det», sade Anna Sofie.
Hon vred händerna och grät oavbrutet.
»Vem påstår så säkert, att du skall dö?» sade hon.
»Ack, om läkarna kunde hjälpa dig ännu en tid, så
hittade vi väl på någon råd. Jag har skickat ridande
bud över hela landet för att fråga, om någon blivit
botad för vattusot. Jag har utlovat en stor belöning åt
den, som kan hämta hit en sådan man eller kvinna.
Vilken timme som helst kan någon av mina ridande
bud komma tillbaka med hjälpen.»
»Du gör dig onödiga bekymmer, mitt kära hjärta»,
sade konungen. »Nu är det bara en sak att vänta på. Jag
känner bäst själv, att min själ är på väg till paradiset;
ingen läkarkonst i världen kan hålla den tillbaka.»
Hon grät, och han tröstade henne. Så blev han
orolig igen och började tala om Pless.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
