Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt beskydd. Låt inga dåliga råd driva honom att
hämnas på gamla kränkningar, som göra dem skada, som
inte ha något värn.»
Överstekammarherren gjorde en djup I bugning, men
undvek konungens blick.
»Och gå nu med Gud!» sade konung Fredrik och
suckade.
Alla kommo nu in och framförde sina 7
lyckönskningar till födelsedagen. Han talade muntert och fritt
med dem, men blev snart trött och lät dem gå.
Sist kom storkansleren.
»Det är ute med oss, Ulrik Adolf», sade konungen.
»Gud skydde vår stackars drottning, när vi icke längre
är hos henne.»
»Jag vet ju, att ers majestät sörjt för henne på alla
sätt», sade Holstein.
»Det ha vi», sade konungen, det vet du... du har
väl avskriften av vårt testamente? Men även din tid
är väl förbi. Du har stått mig och Anna Sofie så nära,
att min son säkerligen inte har användning för dina
tjänster.»
»Jag får taga, vad Gud sänder mig», sade
storkansleren. »Jag vet mig inte ha gjort något orätt.»
»Det har du inte», sade konungen. »Jag kan i
sanning tacka dig för dina trogna tjänster.»
Han domnade av. Ulrik Adolf stod vid fönstret
och talade vid Anna Sofie.
»Vad ämnar du göra, när det är slut?» frågade han.
»O, vad skall jag göra?» sade hon och vred
händerna. »Allt är mig likgiltigt i världen när min käre
herre är borta.»
»Det är visserligen sant, men du måste fatta ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
