Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
axlarna. Hon hörde inte ens, att någon kom, utan satt
och stirrade oavvändt på det rinnande vattnet.
»Är det du, syster?» sade hon slutligen och såg upp
och nickade sorgset.
»Vill du dö, Anna Sofie, efter du sitter här i denna
kyla?» frågade grevinnan.
»Jag vill gärna dö, men döden hämtar mig inte»,
svarade Anna Sofie.
»Då skall jag bringa dig hälsning från livet», sade
Kirstine Sofie. »Kom med upp till slottet, så skall du
få höra.»
De gingo tillsammans från ån och Kirstine Sofie
berättade.
Det var en sådan ovilja vid det nya hovet mot
änkedrottningen, att man kunde vänta sig det värsta. De
talade om att sätta henne i kastellet på livstid och
beröva henne hennes titel och. alla hennes ägodelar.
Prinsessan Sofie Hedvig och Pless kommo med det ena
förslaget efter det andra. Konungen hörde på, men
hade ännu inte beslutat något.
»Ulrik Adolf har ännu kvar sitt ämbete», sade hon.
»Men hans dagar äro räknade. Det får bli som det
vill och på det voro vi förberedda, men om inte du nu
kommer oss till hjälp, så går det ut över hela släkten;
ingen kan se slutet på konfiskationerna.»
»Hur skulle jag kunna hjälpa er?» sade Anna Sofie.
»Jag är ju skuld till alltsammans och min förbön skulle
ju endast bli en anklagelse. Se till, hur ni bäst kunna
rädda er och lämna mig utanför. De få göra med mig,
vad de vilja, bara jag får lov att sitta i fred på
Klausholm, tills jag dör. Jag känner mig redan sjuk och
har Gud vare lov inte långt kvar. Jag behöver heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
