Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är ett vackert barn», sade han och lutade sig
över sängen, där Luise sov. »Jag har aldrig sett ett så
vackert barn.»
»Jag tycker hon ser ut som en groda», sade Juliane.
»Hur kan du säga så? Det är förskräckligt så grov
i mun du. har blivit, Juliane», sade han.
»Ja, det är sant det med», sade hon och brast i
gråt. »Det är fel på mig både på det ena och det andra
sättet.»
Hon ordnade om några saker därinne, gick så åter
ut i mangelboden, satte ljuset på bordet och snoppade
det med fingrarna. Köppen smög sig bakefter henne.
» Vad säger du, Juliane?» sade han.
»Jag säger ingenting, herr Köppen», svarade hon.
Han flyttade stolen i ett hörn, där den inte var
synlig från fönstret, och satte sig. Hon tog fram en strumpa,
satte sig på den andra stolen och började sticka.
Utanför på gatan hördes då och då fotsteg. Inifrån
sovrummet hördes barnet vända sig och jämra sig i sömnen.
»Luise vaknar», sade mäklaren.
Hon lutade sig fram mot ljuset för att hämta upp
en maska. Då och då torkade hon sig i ögonen med
baksidan av handen och snyftade.
Slutligen reste sig Köppen tungt från stolen.
»Ja, så går jag väl, Juliane», sade han.
Hon nickade utan att se upp. Han stirrade på henne
och blev allt mer förargad.
»Jag säger, att jag går, Juliane», sade han, »och jag
kommer inte igen, så mycket du vet. Jag är trött på
att tigga dig om att hålla av mig. Nu kan du ju
försöka på med honom... den andre.»
»Skall jag inte få de fem riksdalerna?» frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
