Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trängt ihop sina barn framför porten, så att
balettmästaren endast kunde slippa ut genom att utdela knuffar
till höger och vänster. Några av de små ramlade
omkull, och han hoppade över dem men de piruette, som
han trots sina femtioåtta år utförde med mycken grace.
Madamerna togo sina barn och drogo sig tillbaka.
Midt på gatan låg lilla Luise och skrek för full hals.
Då det inte fanns någon närmare till det, lyfte Jensen.
upp henne och bar henne ned i källaren, där hennes
mor utan bekymmer och utan nyfikenhet drog mangeln.
»Jag tror inte, att barnet blivit skadat», sade han.
»Nej, bevars, det har hon inte», svarade Juliane, och
fortfor att mangla.
Det var början till bekantskapen. Sedan växlade de
alltid ett par ord, när hon stod i dörren och han gick
förbi. Han övergav Stine Petersen, som förut hade
manglat hans kläder från det han flyttat till sin
nuvarande bostad, och satt alltid och väntade, medan Juliane
nu ombesörjde det.
»Det är ju naturligt, att man gynnar dem, som bo
i samma hus», sade han. »Men ni har flyttat hit efter
mig, jungfru Rasmussen ... ursäkta ... får jag inte lov
att hjälpa er.»
Han hjälpte henne med att lägga rullarna till rätta,
och hon tackade kort. Han gick och kom tillbaka,
varje gång hade han något godt med till Luise, och
han var så artig och belevad, att Juliane så småningom
tinade upp.
»Nu är hon kontrollörens käresta», sade Stine
Petersen. »Det vore en kristen människas plikt att säga
ett ord till herr Köppen. Det är en evig skam, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
