Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Juliane var så fångad, att hon knappast kunde sitta
stilla på bänken. Hon lutade sig fram över barriären
och kom därvid att knuffa till Luise.
»Aj», sade barnet lika högt som om hon varit
hemma i mangelboden.
Det hyssjades rundt omkring och Juliane gav henne
ett ordentligt nyp.
»Om du inte håller dig lyst, kommer du ut på
gatan», sade hon.
Så gick ridån ned. Alla människor reste sig och
gingo ut, högljudt samtalande om pjäsen. Juliane satt
kvar och stirrade drömmande framför sig.
»Har ni roligt, jungfru Rasmussen?» hördes
kontrollörens röst.
Han: hade kommit in utan att hon märkt det och
satte sig bakom henne. Hon vände sig om och såg
på honom med tårar i ögonen.
»Gud, Jensen, vad det är vackert», sade hon.
»Jungfru Rasmussen», sade han och såg sig
försiktigt omkring, att ingen kunde höra, »ni förlåter väl att
jag kallar er madam, när de andra komma in? Ni
förstår — lilla Luise.»
Hon nickade utan att riktigt uppfatta vad han sade.
»Ack ja, Jensen, de förnäma ha nog också sina
bekymmer. Hur skall det här sluta måntro.»
»Åh, det vet jag nog», svarade Jensen stolt. »Men
det får ni själv se. Det är ju hela fyra akter kvar.»
»Vem av dem är herr Frydendahl, som ni alltid
talar så mycket om>, frågade Juliane. »Det är väl
aldrig den där skurken kammarrådet — han tår väl för
all del sitt straff, Jensen?»
»Herr Frydendanl spelar inte med i den här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
