Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han flyttade om benet och ömmade på foten.
»Klämmer stöveln er, så ta av den bara», sade hon.
»Å, tack för er godhet.»
Han drog av sig stöveln och såg helt belåten ut.
Så tog han åt bröstfickan, där han hade sin lilla pipa
och frågade om han fick tända den. Det fick han visst.
Han halade fram kardusen ur bakfickan, stoppade
pipan, rev en bit av påsen, gjorde i ordning en fidibus,
som han tände på elden.
Jo, det var fråga om madam Spindler. Först var
hon gift med en svarvarmästare och var samtidigt vid
teatern och gjorde mycken lycka. Men honom övergav
hon också och förde ett sådant liv, att de inte längre
kunde ha henne kvar vid teatern. Så blev hon gift
med Spindler, som var från Västindien och bottenrik,
och fick så fint och bra, att hela staden icke talade om
annat. Hon hade hästar och vagn och gav finare
fester än kungen. Hon hade inte blivit högfärdig, det
måste man erkänna, ty hon bjöd sina gamla kamrater
från teatern till alla festerna. Champagnen flödde
strömmar ända ut på gatan och till sist var det också
slut med pengarna och hela härligheten, huset, hästarna
och vagnarna såldes på auktion. Så måste hon gå
tillbaka till teatern, ty nu skulle hon ju försörja familjen.
»Hade hon blivit dygdigare under tiden?» frågade
Juliane.
Kontrollören såg på henne, utan att begripa vad hon
menade.
Jag menar efter hon kunde bli antagen igen.»
»Nej, jungfru Rasmussen», sade han, »det kan man
inte säga att hon blivit. Men ser ni...» Han blåste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
