- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Grevinnan Danner, Volym 1 /
61

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bara det, att han ville lyfta upp henne ur dyn och hjälpa
Luise. Och hans artighet hade ju så småningom fått
henne att räta en smula på ryggen, så att hon kände
sig som människa igen. Hon var honom tack skyldig.
För all del, han skulle också få den och det skulle
gläda henne att få ge Stine Petersen och det andra följet
betalt för gammal ost. Och det kunde inte heller skada
att Köppen finge se henne som en ärbar hustru.

Allt det där var visst sant. Men det var ändå
något inom henne som kämpade emot och samtidigt drev
henne att få saken ordnad.

Hon såg på den lilla karlen, där han satt och
pratade så många granna ord. Hon tänkte på de herrar,
som umgåtts hos Köppen på den tiden hon tjänade där
och som aldrig lämnade henne i fred, jungfru Olsens
systerson, sekreteraren, vilkens blickar tydligt nog sade
vad han innerst tänkte, när han kom ner för att ge
henne ovett den där gången -— än i denna dag såg
han minsann efter henne, när han hälsade på sin
moster. Hon tänkte på Köppen själv.

Tänk, om hon sade till Jensen att då de båda ju
höllo av varandra, så kunde han ju stanna hos henne
med ens och de kunde gifta sig, när han kom hem från
Viborg. Hon var nära att brista i skratt över den min
han då skulle göra. Men så skämdes hon över sina
underliga tankar och rodnade.

»Ja, nu är det väl tid att gå till sängs, Jensen», sade
hon och reste sig med ett ryck. »Nu får jag önska
lycklig resa och välkommen igen.»

»Tack för de orden, jungfru Rasmussen.»

Jensen skrev i Julianes namn brevet till mäklaren
och stoppade det under dörren jämte en ros, som han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/5/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free