Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har rest för att tala med sin mor om det. När han
kommer hem, talar han nog själv om det för er.»
Jungfru Zachariesen lade ihop sin stickning, rätade
på de stora hornbrillorna och såg på henne.
»Jungfru Rasmussen... Ja, ni ursäktar väl, att jag
icke mera säger madam ... ja, jungfru kan män ju
heller inte precis kalla er.»
»Det var Jensen, som ville det», sade Juliane. » Men
det gör nu detsamma. Jag har inte tid att stå här och
prata ...»
»Rasniussen», sade jungfru Zachariesen med den röst
som i skolan betydde det värsta.>»Var så god och
kom i håg, Rasmussen, vem ni talar till. Ni står i en
anständig kvinnas rum... en kvinna som uppfostrar
hederliga föräldrars barn i tukt och Herrans förmaning...
en hederlig jungfru som livnär sig redligt genom sitt
arbete...»
»Ja jag ligger minsann heller inte på latsidan»,
sade Juliane. »Men jag har ju barnet, och utan de
tjugu riksdalerna...»
»Rasmussen... vill ni hålla mun. Jag tål inte, att
ni fyller mitt hus med prat. om era oäkta ungar. Jag
vet nog, att ni har tjusat till Jensen; men jag tänker,
att han har fått upp ögonen nu och har han inte det,
så kan ni lita på, att jag skall sörja för att det sker.
Det tjänar ingenting till, att ni lägger ut era krokar
efter honom mera. Om jag också, så gammal jag är,
själv skall resa till Viborg, så skall han räddas.»
»Jungfru Zachariesen...»
Rasmussen ...»
Skolmästarinnan stod styv och rak: och pekade på
dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
