Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och då måste du kunna visa att du varit flitig och gjort
framsteg.»
Luise började stava, men det var sista dagen hon
gjorde det. Nästa förmiddag infann sig jungfru
Zachariesen och fordrade att få tillbaka böckerna.
Hon var fint utstyrd i sin bästa stass: den nya bruna
klänningen, mantilj, stor bahytt av halmflätor, vita
handskar och ett ofantligt grönt parasoll.
Med det knackade hon på källardörren, medan
hornbrillorna gledo längre och längre ned på näsan för varje
slag hon slog. Hon skrek högt till folket på gatan,
som hastigt församlade sig kring henne. Jungfru
Olsen låg uppe i första våningen med fönstret på glänt.
Stine Petersen sprang tvärs över gatan med hela
barnflocken efter sig. Köpman Mikkelsen stod med biträde
och dräng i butiksdörren och skrattade. Kammarpigan
och flera andra skockade sig kring den upprörda
skolmamsellen.
»Är det här. jungfru Rasmussen bor... hon med
barnet, Luise?»
»Det är jungfru Zachariesen», sade Stine, som gjorde
sig redo att få bevittna ett större spektakel. »Slå ni
bara riktigt hårdt, så öppnar hon nog dörren till sist.
Men hon har förlorat så mycket på sista tiden, skall
jag säga er, så att det har kanske gått ut över
hörseln också.»
Skolmästarinnan bankade och bankade. Slutligen flög
källardörren upp och Juliane stod framför henne.
»Vad är det med er? Vad vill ni här?» sade hon.
»Gud sig förbarme», sade jungfru Zachariesen och
slog upp den gröna parasollen och såg upp i den som
om hon ville söka beskydd i dess gröna himmel. »Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
