Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedför gatan. Skolmästarinnan sprang efter det med
högt upplyfta kjolar, medan Stine och de andra sam
lade upp böckerna och torkade av dem.
»Du gode Gud, om jag någonsin sett på maken»,
sade jungfru Zachariesen när hon andfådd kom tillbaka |
med det hopskrynklade och nedsmutsade bladet.
Hon tog böckerna som de andra räckte henne och
började skrika och väsnas när hon fick se, hur de sågo ut.
»Du gode Gud... och detta skall man finna sig
i... mina dyrbara böcker... och ett sådant
fruntimmer ... och så har man haft hennes unge i sin
anständiga skola och undervisat henne och kelat med henne
som om hon vore en prinsessa.».
»Man kan inte vänta sig annat av den sorten», sade
Stine Petersen. »Det har jag alltid sagt, att har bara
en kvinna förlorat sin ära, så har hon ingenting mer.
De sluta alltid på rasphuset. Det är bara synd om
kontrollören.»
»Min arme systerson», sade jungfru Zachariesen och
lyfte de hopknäppta händerna med parasollen mot
himlen.
»Ja, honom har hon då dragit ordentligt vid näsan»,
sade köpman Mikkelsens kammarpiga. »Det kunna vi
minsann vittna om allesammans.»
»Kan ni det... kan ni det? Ja, ni kan lita på, att
jag skall påkalla era vittnesmål, när min stackars
systerson kommer hem nu. Han har rest till Viborg till sin
gamla sjuka mor... min enda syster... min Gud, min
Gud!! Blott de som ha barn veta vad sorg är — det
har jag alltid sagt.»
Hon höll handen för ögonen och snyftade. Stine
Petersen ställde sig deltagande bredvid henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
