Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Majoren stirrade på henne.
Han såg på hennes kläder och på hennes ansikte,
som blivit betydligt magert sedan han träffade henne
sist. Det började så småningom bli klart för honom
att detta var allvar. Han strök sig över ansiktet och
satte fötterna hårdt i trottoaren, som om han ville stampa
sig nykter, tog så Luise i handen och började gå,
medan hennes mor traskade något efter och ogärna ville
med, men inte visste, vad hon skulle säga.
»Har du inte fått någon mat i dag, Juliane?» sade
hån och skakade på huvudet. ee
»Var skulle jag få den ifrån?» svarade hon. »Sedan
er bror dog, har jag inte fått några pengar, det vet ni
nog, herr major... Man skall ju inte lasta dem, som
ligga i graven, men er bror har burit sig illa åt emot
mig. Vem skulle ha trott, ätt han skulle gå och lägga
sig och dö utan att ge Luise det minsta.»
Majoren rätade på sig. Han blev mer och mer
klar i huvudet.
»Du blandar ihop två saker, Juliane», sade han.
»Vad min bror, som nu är salig hos Gud, eljest gjort
mot dig, det är en sak för sig och ingenting annat än
världens gång. Hade det inte blivit han, så hade det
blivit en annan. Du var alltför vacker, Juliane...
alltför vacker. Och det visste du nog, din skälmunge.
Min bror behandlade dig också bra, när det gick galet,
eller hur?»
»Det gjorde han nog också, sade hon, »utom det
att varje gång han kom med pengarna, så ville han
förföra mig igen.»
»Ja, det hör nu också till den första saken, Juliane»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
