- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Grevinnan Danner, Volym 1 /
85

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till rusets och vällustens, ära.
låt dåren upplyfta sin röst:
vårt offer de dygder vi bära,
som skänka oss styrka och tröst.
Himmelska vänskap! Din heliga lära vi dyrka,
i redliga bröst din låga är livlig och blid,
åt ungdomen du skänker styrka
och ro i ålderns vintertid.


Blott dåren mot gyllne boja
bortbyter sin frihet och fröjd;
med frihet, en vän och en koja
den vise som Krösus är nöjd.
Himmelska frihet! Din heliga lära vi dyrka,
i manliga bröst din låga är livlig och blid,
vår verkningstid du skänker styrka
och sinnets frid i vilans tid.


Ej människan salighet finner
i stjärnor och guld eller namn;
lycksalig är den blott som vinner
en himmel i älskarens famn.
Himmelska kärlek! Din heliga lära vi dyrka;
i älskarens bröst din låga är livlig och blid;
vår älskogsstund du skänker styrka
och minnets fröjd i ålderns tid.


Juliane satt och gnolade med.

Hon kände väl till visan, som hon ofta hade hört
majoren sjunga i forna dar, och när han hade sjungit
visan till slut och knäppte på gitarren och såg upp i
taket, precis som han brukade göra, suckade hon belåtet
och glömde Lnise och alltsammans och hade det bra.
Så gick det i en dörr bakom hennes rygg och den
tjocke, rike Steffen Smith stod i rummet.

» God afton, vänner», sade han.

Majoren flög upp med ett glädjerop, kastade
gitarren ifrån sig på bordet och omfamnade och kysste
honom. Juliane vände på huvudet och kände genast igen
honom. Han såg begärligt på henne över majorens
axel med sina små grisögon, alldeles som den där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/5/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free