Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Smith bolmade och kastade en blick på Luise, som
sov oavbrutet borta i länstolen.
Han var förbittrad på ungen, som till på köpet låg
och bredde ut sig i hans stol, som han just hade flyttat
in till majoren för att själv få sitta i den.
Han tänkte inte så långt in i framtiden, som hans
ord tydde på, men han tänkte att barnet kunde komma
att störa dem under kvällens lopp och han funderade
på, hur han skulle bli av med det på, ett passande sätt.
I varje fall var han på det klara med, att han ville ha
sin stol.
Han reste sig upp och gick bort och tog Luise på
armen. Hon sov fortfarande. Hennes huvud dinglade
och han höll henne så fumligt att hennes mor började
skratta.
»Det syns nog, att ni inte är van att handskas med
barn», sade hon.
»Åh, jag älskar barn», sade den tjocke karlen
pustande, ty Luise var tyngre än han hade trott. »Och de
små äro som om de vore rent tokiga efter mig.
Men det är just det jag tänker på, att det är synd och
skam att den lilla flickan skall sitta här så sent på
kvällen. Hör hit major... du skall ta och lotsa henne
hem... Så vänta jungfru Juliane och jag här och när
du kommer tillbaka, står det champagne på bordet.
Det lovar Steffen Smith och jag.
»Vad skall jag göra?» sade majoren.
Han hade låtit huvudet sjunka ned mot bordet utan
att de andra märkt det. Nu såg han upp med ett
fullständigt förvirradt uttryck i ansiktet. Juliane ryckte till.
»Skall Luise gå, så går jag med», sade hon bestämt.
Smith såg från den ene till den andre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
