Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart skulle folket komma ut på gatan...
Hon greps av en plötslig ångest för att någon skulle
få se henne, fick upp nyckeln och öppnade dörren. När
hon steg över tröskeln, snuddade hennes fot vid något.
Hon lutade sig ned och tog upp det.
Det var ett brev.
Hennes händer darrade, så att hon tappade det i igen.
Hon fick en hjärtklappning, så att hon icke kunde röra
sig på en lång stund. Så famlade hon efter brevet, men
kunde icke finna det i mörkret. Hon försökte slå eld;
men det misslyckades gång på gång. Dörren bakom
henne stod öppen och gnisslade på gångjärnen och. det
blåste in i rummet. Luise grät och ville lägga sig.
Hon stötte ikull henne i mörkret, men lät henne
ligga och skrika. Flickan kravlade sig in i sovrummet
och upp i sängen, där hon låg och snyftade, tills hon
somnade.
Juliane lyckades efter mycket arbete tända en
talgljusbit, som hon hade, men när den släcktes igen av
draget, så började hon gråta. Hon stängde dörren och
tog fatt igen och slutligen stod talgdanken och sprakade
på bordet.
Där låg brevet.
Hon satt med det i handen och stirrade på det och
vände och vred det och undersökte det på alla kanter.
Hon vågade inte öppna det, och det tjänade ju heller
icke till något, ty hon kunde icke läsa. Det hade
Jensen reda på, men han tänkte väl, att hon kunde gå
med det till jungfru Zachariesen.
Hon började frukta för att hon inte skulle få det
läst. Hon tyckte, att hon icke hade en enda människa,
som hon kunde anförtro sig till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
