Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knuffade slutligen ut henne och låste dörren, allt detta
under barnens jubel.
Juliane stod ett ögonblick och såg på dörren, så gick
hon hem igen, satte sig på sammä plats som förut och
grubblade.
Det blev kväll. Luise kom hem: med bullar från
bagaren. Modern åt en, lade barnet och lade sig själv.
en stund, men kunde inte söva, steg upp, gick av och
an och satt återstoden av natten i mörker, ty talgdanken
hade för länge sedan brunnit ut.
Vid sextiden på morgonen öppnade hon dörren, steg
uppför trappan och såg nedåt gatan. Ett klirrande
hördes över hennes huvud och hon såg upp.
Det var gamle jungfru Olsen, som öppnade
fönstret på glänt för att se efter vädret. Det gjorde hon
varje morgon året rundt på slaget sex.
Juliane tog trappan i två språng och knackade på
jungfru Olsens dörr.
Hon förstod inte hur tanken kommit för henne
eller att hon inte tänkt på det genast, men nu visste
hon, att hon funnit den som skulle hjälpa henne. Den
gamla hade varit giftig emot henne och hon hade givit
svar på tal. Men blev bara dörren öppnad så skulle
hon nog tala henne till rätta. Hon var ju ändå kvinna
och säkert en reell människa, i alla händelser kommo
många fattiga till henne.
Hon knackade än en gång och en 1 gång till. Nu
öppnades dörren litet på glänt. Juliane satte foten
emellan.
»Hjälp — tjuvar — mördare», skrek jungfru Olsen.
Juliane fick upp dörren och gick in i förstugan.
Hon tog upp ljuset, som gumman tappat. Dét hade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
