Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon lade brevet i knäet, tog av sig brillorna och
lade ihop dem.
»Såja», sade hon, »nu har Herren givit henne ett
tillfälle att få sitt barn uppfostrat i tukt och Herrans
förmaning, så att det möjligtvis kan gå henne bättre än
hennes mor.»
» Vad är det för dag i dag, jungfru Olsen?> frågade
Juliane.
»Det är fredag», svarade den gamla. Det var också
ett underligt sammanträffande.»
» Vad är klockan, jungfru Olsen?» frågade Juliane.
Hon hade en helt annan röst än den vanliga, och
Ögonen strålade.
Varje spår av tveksamhet hade vikit från hennes
hjärna. Hon tänkte klart och skarpt och långt in i
framtiden. Hon såg sin plötsliga och avgörande
upprättelse.
Och så kom Jensen... och så ...
»Hon kan själv se på klockan därborta i. hörnet»,
svarade jungfru Olsen. »Och så är det bäst, att hon
går ned till sitt. Hon har väl icke ens stängt dörren
efter sig, så som hon kom rusande.»
Juliane såg på det gamla Bornholmeruret. Det
visade tre kvart på sju.
Hon ryckte brevet ur handen på jungfru Olsen,
sprang upp och rusade utan att säga varken tack eller
farväl genom dörren, som hon lämnade öppen efter sig.
Den gamla skakade på huvudet och trippade bort
och stängde dörren och småpratade hela tiden för sig
själv.
»Den där blir aldrig förnuftig», sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
