Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som ränner hit och ställer till skandal hos ordentligt
folk, för att de inte stå med pengarna i näven. Hon
är just en passande person att uppfostra barn. Hon
skall lära dem moral och gudsfrukten, och så tar hon
maten från de stackars ungarna.»
»Har jag tagit något från hennes unge?» väste
skolmamsellen. »Hon har minsann inte ens betalt mig för
den sista veckan, det varnartiga barnet gick hos mig.»
Juliane tog upp två mark ur sin pung och kastade
dem på gatan framför jungfru Zachariesens fötter. Denne
lutade sig ned och tog upp dem. Så fällde hon ihop
den gröna parasollen och lyfte den för att slå; men då
öppnades fönstret i första våningen och jungfru Olsen
stack ut huvudet.
»Det må jag då verkligen säga, att det är icke
vackert av er att låta det gå ut över det oskyldiga
barnet», sade den gamla.
Skolmamsellen lyfte parasollen, som om hon tänkte
att nå upp till fönstret med den. Men då visade sig
köpman Mikkelsen med biträde och dräng på
skådeplatsen. Han uppmanade högljudt jungfru Zachariesen
att icke genera gatans honetta invånare med sina
spektakler, utan hålla sig nere vid Amagerbro, där hon
hörde hemma.
Biträdet sade en mustig kvickhet om den gröna
parasollen, och drängen visslade en gäll signal med
fingrarna.
Och så kommo kammarpigan och slaktaren och
bagaren och en massa ungdomar, skrikande och
stojande från alla håll. Skolmamsellen rusade fullkomligt
slagen ned för gatan.
Stine Petersen skrek med sin gälla stämma på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
