Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svultit och frusit. Jensen torkade en tår ur ögat och
hade många ord av deltagande, men då hon kom till
brevet och de tvåhundra riksdalerna satt han tyst med
vidöppna ögon.
Hon tog fram kuvertet ur skåpet och visade honom
de hundrasextio som voro kvar. Han tog med andakt
upp sedlarna, räknade dem flera gånger och höll upp
var sedel mot ljuset. Så tog hon fram sin nya klänning
och vad som skaffats åt Luise. Han nöp i tyget och
nickade gillande.
»Jungfru Rasmussen», sade han därpå, »ni anar nog
varför jag kommit.»
»Ja, det gör jag nog, Jensen», svarade hon.
»Ni har nog länge sett hur det är fatt med mig.»
»Jag har ju haft mina tankar, Jensen»
»Ja, då vill jag fråga er, om vi inte skola flytta ihop»,
sade han och reste sig upp och bugade sig.
»Sitt ned igen, Jensen», sade hon.
Men det ville han icke höra talas om; Han blev
stående med handen på bröstet, medan han talade.
Han hade ju tänkt länge på det... han kunde gärna
säga ända från den dag, han första gången hade talat
med henne. Men han hade ju icke velat säga något,
förrän han hade allt ordnat och kunde erbjuda henne
ett hem. Nu hade han sagt upp sin lilla kammare på
vinden och det fanns en liten vacker lägenhet vid
Læderstræde som han visste, att han kunde få. Och så
skulle de se till att få sälja mangeln, ty det var icke
någon passande sysselsättning för hans hustru. Luise
skulle nog få komma till balettskolan, som herr
Bournonville hade lovat honom, och om han icke tog alltför
misste, så skulle han nog också kunna skaffa Juliane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
