Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville gå bort och se på det, men Hanne Weiner höll
henne tillbaka.
»Låt bli de»>, sade hon. »Konungen kan se oss
från fönstret. Han tycker inte om att man lägger märke
till att han går dit, och det kan hända, att han känner
igen oss från teatern. Och då sätter han oss kanske
i blå tornet.»
»Prat>», sade Luise. »Men mig kan han då
omöjligen ha sett.»
Så kom hon ihåg, hur hon blifvit hånad på teatern
både i dag och många gånger förut och började gråta
igen.
Hon kunde minsann lika gärna gå sin väg med
detsamma, ty hon blev ändå aldrig något däruppe.
Hon var icke nog vacker, och hon hade för tjocka ben.
Det var minsann ingen som såg åt henne med
undantag av Cetti, som var gift, och Hannes bror Kristian.
»Du är tokig, flicka», sade Hanne, »Kristian kan
nog vara bra, men inte vill du väl ta en smed till
älskare. Du är som ett barn... du vet inte, vad det är
herrarna tycka om. Det är alls inte ett vackert ansikte,
det kommer an på.»
»Jag är heller icke för vacker», sade Luise och
torkade sig i ögonen.
»Nej, det är du inte», svarade Hanne. »Och det
är inte jag heller. Men vi ha det som behövs. Du...
vet du vad Carl sade till mig en gång? Han sade, att
en förnuftig karl skulle inte välja sin väninna efter
ansiktet, ty det finge han dela med sina vänner. Han
skulle välja henne efter figuren, ty den hade han för
sig själv. Å, Carl är så lustig.»
De vände nu och gingo tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
