Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sig gamle Fredrik och hans generaler och adjutanter
ju förr desto hellre.»
De andra voro litet förlägna, fast de förut hört
liknande högförrädiska uttalanden av sin unge värd. Ingen
visste :vad han skulle säga och Berling teg nu även.
Han tömde två glas efter varandra, lutade sig tillbaka
i stolen och satt och såg framför sig.
»Det enkla folket skall få komma fram!» sade Luise
plötsligt.
Det hade undsluppit henne utan att hon tänkt sig
för och hon blev själv helt förskräckt. Men Berling lade
händerna på hennes axlar och nickade upplivad åt henne.
»Ja, det är rätt!» sade han. »Vad heter du, Luise?
Jag kallar dig Luise och du får säga Carl åt mig. Vad
skall man göra sig till för! Du är ett folkets barn,
jag tycker om dig. Låt mig få kyssa dig.»
Han gjorde det. Alla gästerna skrattade och ropade
bravo, utom Hanne, som var högst sårad.
»Usch vad du är otäck, Carl!» sade hon. »Men jag
har också varnat Luise för dig.»
Berling hörde inte ens.
»Jag tror inte på prins Christian», sade han. »Han
är för fin, det blir ingenting med honom. Nej,
Fredrik, honom tror jag på. Jag har hört att han jämt
sprang ifrån dem därute på Sorgenfri, där han var som
barn. Han stal sig ner till Lyngby och lekte med de
värsta gatungar han kunde få tag i och kom hem,
nedstänkt från huvud till fot och med sönderrivna byxor.
Han kan bli en borgarkung som Kristian den andre.
Och så påstås det att han inte tycker om sin styvmor,
den petlisan. Han längtar efter sin. egen mor, en stolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
