Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haft linnet på kroppen. Han var minsann så förälskad
i dig, så att du kunde vara säker. Du var nog också
ett vackert fruntimmer på den tiden, lilla mamma. Och
sådana växa inte på träd för en sådan krake som Jensen.
Juliane blev ond.
»Sådana ord du har!» sade hon. »Jag vill bara
säga dig att förälskelse är ingenting annat än smörja,
som gör unga människor tokiga och är fruntimrens
olycka. Så som det är mellan Jensen och mig sådan
är den sanna aktningen och :kärleken, som Gud
välsignar och som barnen skola vara tacksamma för.»
»Jag är också tacksam mot Jensen», sade Luise.
»Han gav mig så mycket bröstsocker då och det gör
han än. Och så hjälper han mig alltid på teatern och
grälar aldrig. Men någon karl är han då inte.»
Juliane suckade. Hon körde fast och visste icke, vad
hon skulle säga. Så reste sig Luise, kramade ihop den
tomma struten och kastade den utåt golvet.
När du nu rotar i all den där gamla smörjan,
mor... varför talar du inte om Smith och majoren
också», sade hon.
Madam Jensen ryckte till.
Det hade aldrig fallit henne in, att barnet visste
något om den del i nattens händelser, som hon hade
befallt henne så strängt att förtiga för Jensen. Om hon
också sett något, så måste hon ha glömt det. Hon
trodde också, att hon egentligen ingenting visste, utan
bara dunkelt erinrade sig namnen.
»Vad talar du om för en Smith?» sade hon.
»Det vet du nog», svarade Luise. »Du skulle väl
minnas honom bättre än jag, eftersom du var hans
käresta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
