Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stramboe. Jag var med och såg på hur han blev
avrättad på Amagerfælled.»
De unga flickorna ryste. Snart därpå gingo de ifrån
sina kavaljerer och promenerade arm i arm på vallen.
»Det är förskräckligt», sade Luise, »och att tänka sig,
att kammarherrn kan göra så med varenda en av Oss.»
»Ja, det kan ham», sade Hanne. »Men låt honom
icke komma till mig. Min greve skulle snart skaffa ut
mig igen.»
»Hennes stackars man springer ju från den ene till
den andre och kan ingenting göra», sade Luise.
»Pytt, en sådan», sade Hanne. »Han är ju
ingenting annat än oboist i kapellet. Nej, en greve och en
husarofficer, det är något annat det, du.»
Hon knyckte på nacken och sträckte på sig. Hon
var mycket stolt över sin greve, och blev inte det minsta
förnärmad, när kamraterna retade henne och kallade
henne för grevinnan.
»En kvinna i vår ställning måste ha en vän»,
fortfor hon. »Hur går det egentligen med dig och Carl?»
»Åh, han har erbjudit mig din våning flera gånger»,
sade Luise.
»Du är en riktig dumbom, om du inte tar den.»
»Tror du, att han kunde befria mig ur Blå tornet?»
»Det vet jag inte», svarade Hanne Weiner. »Han
är ju ingenting - annat än boktryckare, så att han
förmår naturligtvis icke så mycket som min greve, men
han har ju slantar, så att man kan ju aldrig veta.»*
Tiden gick, och madam Kretzmer hade suttit nära
en månad i Blå tornet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
