Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tja, hon hade ingen förespråkare på högre ort»,
sade Jensen.
Luise nickade.
Hon var också trött på att ligga Jensen till last. Han
kunde minsann ha användning nog för sina pengar. Och
när det nu kom en liten syster eller bror...
teaterkontrollören satte nattmössan på sned, korsade armarna över
bröstet och såg stolt ut. Juliane mätte honom med en
ringaktande blick och Luise fortsatte att tala om sina
planer.
»Och vem är vännen?» sade Jensen kokett.
Juliane började gråta.
»Det är den unge Berling», svarade Luise lugnt.
»Jag har känt honom länge och han är snäll och god
emot mig.»
»Han är ingen prins», sade Jensen. »Men han har
pengar. Du har min välsignelse, Luise. Gud råde över
resten, som herr Frydendahl säger.»
Juliane såg än på den ene, än på den andre.
Hon var förfärad över att de talade så lugnt om
det. Här var inte tal om fall och förtvivlan. De togo
det som den naturligaste sak i världen.
»Skall du få barn, Luise?» sade hon och stirrade på
dottern.
»Nej», svarade hon, »vad skulle jag med ett barn?»
»Tror du, att herr Berling gifter sig med dig?»
»Varför skulle han göra det?» sade Luise.
Juliane var som lamslagen.
Hon hade ingenting att möta dotterns fräckhet med.
Och Jensen låg där i sängen och log och var belåten.
»När flyttar du?» frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
