Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon drog Luise med sig och viskade något.
»Jo, det är sant, det kan jag svära på!» sade hon
med eftertryck.
»Jag visste inte, att du kände. honom så väl», sade
Luise.
»Vad ska man ta sig till mot en prins?» sade
Hanne. »Då duger det inte att krångla. Och pengar
har han förresten inte heller. Kungen håller honom
ohyggligt knappt och blir ursinnig varje gång han går ut
i staden. Då springer Vilhelmine och skvallrar och då
blir det liv!»
»Hur många gånger har du träffat prinsen på tu
man hand?»
» Två. Sedan har jag undvikit det. Men lustig är
han i alla fall, så att du måste följa med.»
»Vem skall gå med brevet till Berling?» undrade
Luise.
Hanne funderade, men så knäppte hon med fingrarna.
»Jensen, naturligtvis!»
Hon sprang efter Jensen, som skaffade skrivdon,
och lovade att styra om brevet, så fort teatern blev
stängd. Han var ytterst tjänstvillig och blev hänförd,
då han hörde, att hans styvdotter skulle vara
tillsammans med prinsen.
»Prinsessa!» sade han, och. bugade sig djupt med
handen på hjärtat.
General Römmelings stora sal var full med gäster,
idel hovkavaljerer, officerare och balettflickor.
En statist var med, som ej varit där förut, och kring
henne skockade sig herrarna. De diskuterade hennes
yttre, som man talar om en häst, jämförde, prisade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
